torsdag 30 april 2015

TV3 levererar

Har sett en hel del bra program på sistone som jag varvat med mina mer lättsamma favoritprogram just nu (som Robinson: Love Edition och Ex On the Beach Sverige). Tänkte tipsa er om två av TV3:s absolut bästa satsningar enligt mig. Jag är en sucker för historier baserat på verkliga händelser och att svenskarna börjar ta efter USA i verklighetsbaserade historier är så himla bra. Dessa program är så otroligt fina men hemska samtidigt. Har ni inte sett något avsnitt ännu så måste ni klicka er in på TV3play. Det är en order!


Har ni missat det här programmet så avundas jag er för hur många fina/chockerande/hemska avsnitt ni har kvar. Jag älskar konceptet att dela med sig av historier som man många gånger bara tror sker på film och att allting känns så nära och verkligt just för att det händer här i Sverige. Avsnitten handlar om allt från hur en uteliggare förändrar en sjuksköterskas liv, om bruden som kom på sin man att vara otrogen på bröllopsnatten, till killen som i smyg älskade att klä sig i kvinnokläder och offrade sitt förhållande för att gömma sin hemlighet. Avsnitten är bara 22 minuter långa men jag garanterar er att ni kommer vilja se mer än ett!


Detta är en tyngre serie som bygger på att personen som mördats får berätta sin "egen" historia kring sitt mord och sina sista timmar i livet. Det är otroligt starka avsnitt och man känner sån frustration när man hör anhöriga berätta om deras sorg och ovissheten när ens son, dotter, syskon eller vän är försvunnen. Jag sitter ofta och ser på Kvinnor som mördar eller Brottsplats USA flera gånger i veckan. Det är någonting i mig som dras till den där obefintliga spärren som vissa människor har och som gör att man kan gå över gränsen så pass grovt. Den här serien rekommenderar jag verkligen!

- Tidsinställt

tisdag 28 april 2015

First time kräfta

Blev en lååång resa igår. Åkte hemifrån vid tolv på förmiddagen och kom fram ungefär klockan två på natten. Bara att skalla kudden så fort man kunde.

Idag har vi vaknat upp till tokvarmt och skönt väder. Legat och solat och badat hela dagen och havet är helt underbart. Älskar att kunna ha vatten upp till halsen och det är så kristallklart att man ser fötterna. Nu har vi precis käkat lite glass. Jag ligger i skuggan med t-shirten på. Har lyckats bränna mig! Gör det i princip aldrig i vanliga fall så ni kan nog tänka er vilken värme det är. Så surt för mig men så kan det gå.

Hoppas ni alla har det fint så bjuder jag på en klassisk varmkorvsbild. Puss!

Mina skönhetsfavoriter


Crush Wonder Mask, Grazette of Sweden
Bästa inpackningen jag använt! Går superbra att använda som balsam också då den återfuktar ordentligt på väldigt kort tid. Doftar himmelskt av ananas och gör håret jättemjukt och blankt. En stor pumpflaska på en liter går på cirka fyrahundra kronor men räcker i evigheters evigheter ungefär.

Crayon Lipstick Extra Matte, Lord & Berry
Syrran fick det här fantastiska läppstiftet i färgen Kiss i sin Glossybox. Fick prova det och är helt fast! Färgen är otroligt fin och pigmentrik och det sitter som berget utan att smetas av. Sen är jag extra mycket för matta läppstift. Den här är en solklar favorit. En penna kostar runt 130-190 kronor men finns i nuläget inte i svenska butiker (vad är det för stil?!) så jag funderar starkt på att klicka hem ett eller två från England.

Elixir, Orofluido
Kommer ihåg att jag fick den här håroljan i studentpresent för tre år sen (gah, vad gammal jag börjar bli, haha) av min syster som är frisör. Oljan luktar galet gott av vanilj och är väldigt dryg vilket gör att den räcker länge. Även fast mina familjemedlemmar använt den minst lika mycket som jag så räckte den i över ett år! Bara att ta lite grann på fingrarna och dra i hårtopparna. Fungerar superbra som skydd när man plattar håret samtidigt som den sluter igen slitna toppar och får håret att se fräscht ut. 229 kronor för 100 ml eller 149:- för 50 ml.

Build-up Mascara, Isadora
Detta är min favoritmascara och jag har faktiskt aldrig köpt någon annan än den här (sminkar mig inte särskilt ofta). Har provat en del andra som mina syskon/vänner använder men den här har alltid varit bäst enligt mig. Den ger grym volym och får fransarna att se imponerande mycket längre ut. Finns även i vattenfast format och kostar snäppet över hundralappen.

Toxic Tangerine Nail Lacquer, Teeez
Det här nagellacket är grymt! Syrran fick även denna i sin Glossybox men eftersom hon inte gillade färgen hon fick så fick jag använda det. Det räcker med bara 2-3 drag per nagel och det underbara med denna är att det räcker med endast ett lager för att den ska täcka ordentligt. Super för mig som är otålig och hatar att få lov att måla lager på lager. Färgen i kollaget heter Toxic Tangerine och ett lack kostar 69 kronor. Otroligt prisvärt!

- Tidsinställt

söndag 26 april 2015

Packning och kanelbullar

Hallå i stugan. Haft en virrig dag idag, huvudet är inne på typ hundra saker samtidigt vilket inte har underlättat när jag packat resväskan, haha. Varit till Ica och köpt lite färdgodis då det är en bra bit till Oslo där vi flyger ifrån och sen lattjat lite The Sims förstås. Är i full färd att sno en gift man som heter Hank. Han har sovit över hos mig två nätter i rad, haha.

Annars så har älsklingen varit så snäll och bakat bullar idag. Han brukar alltid stå för matlagning och jag för bakning så det var riktigt roligt att se han i plasthandskar och med kavlar och deg i högsta hugg, haha. Kommer att sakna honom så mycket. <3

fredag 24 april 2015

Watch out Cyprus


Riktigt grå och trist lördag idag. Har dessutom gått på halvdos på Venlafaxin i två dagar nu då jag inte hunnit hämta ut nytt recept så jag mår inte helt hundra. Känns som det går stötar genom hela kroppen och att jag inte riktigt har kontakt med mig själv. Sjukt obehagligt. Venlafaxin är rena rävgiftet om man inte går på rätt dos.

Tänkte iallafall pigga upp dagen med att visa vårt fina hotell på Cypern som vi ska bo på nästa vecka. Har aldrig varit dit förut så det ska bli jättekul. Är helt förälskad i stranden! Blir i extas varje gång jag ser stränder med så klart vatten. Förhoppningsvis tar vi oss tid och åker och kikar på Black Pearl under veckan också. Ni vet båten som är med i Pirates of the Caribbean? Hade varit häftigt!

Bilder: ving.se

Bipolar mood swings

Haft tidig lektion idag som pågått hela förmiddagen. Var väldigt roligt att träffa Cajsa och Agneta som jag påbörjade omvårdnadsprogrammet med. Vi skiljdes då vi valde olika inriktningar men nu fick vi en liten reunion. Tog en fikapaus mitt i lektionen också då Cajsa fyllt år. Kändes som en toppenstart att sätta igång med skolan igen efter allt som hänt, hihi.

Efter jag kom hem har jag suttit framför The Sims och designat mitt drömhus. Har aldrig spelat så mycket på trean så det ska bli kul med alla "nya" funktioner och hänga med i simmarnas olika åldrar. Mitt psyke är dock helt slut efter den här dagen så nu ska jag bara fokusera på vila och återhämtning.


Och på tal om något helt annat så börjar april lida mot sitt slut. Har inte varit någon toppenmånad direkt men det är bara att sikta in sig på maj och skynda långsamt.

torsdag 23 april 2015

Full fart

Pjuuuuh, andas. Hämtade upp ett nytt The Sims-spel vid lunchtid och har suttit i flera timmar och försökt installera det på min dator, fick lov att lägga in det på mammas och pappas istället då jag tydligen har världens sämsta grafikkort. Har även rensat klart i mina byrålådor så det ligger grejer överallt som ska sorteras plus att datorn har återställts då jag lyckades ladda ner ett virus på den för några dagar sen, haha.

Nu kan jag äntligen slappna av lite. Tänkte visa min fina klänning jag köpte på H&M igår. Fick med mig lite andra småprylar också. Klänningen kommer bli superfin till bruna ben. Tänkte inviga den på Cypern nästa vecka. Gud vad skönt att åka bort lite och ladda batterierna. Fyra dagar kvar!

onsdag 22 april 2015

Min bipolaritet - del 2

Vill ni läsa den första delen som handlar om hypomani så finns den här. I den här delen lägger jag fokus på depressionssymtomen.


Stark ångest och skuldkänslor. I vissa fall är det en specifik händelse som utlöser en depression, andra gånger kommer den som en blixt från klar himmel. Just ångest och skuldkänslor har en stor del i mitt dåliga mående. Ångest och skuldkänslor över att inte klara av jobb och/eller plugg, att familjen mår dåligt över att jag mår dåligt, att inte orka träffa vänner och leva på som alla andra.

Självskadebeteende. Det här är en punkt jag kommer till när depressionen går djupare och är ett stort tecken på att jag behöver mer hjälp. När tankar om att supa bort problem, stoppa fingrarna i halsen och kräkas eller att skära mig kommer så vet jag att depressionen blivit ännu djupare.

Sömnproblem. Mina sömnproblem yttrar sig på väldigt många sätt. Jag har extremt svårt att somna trots sömnmedicin, eller så sover jag i princip hela tiden och är trött oavsett hur många timmar jag sovit. Hamnade i en sömnparalys för några månader sedan vilket var fruktansvärt obehagligt. Sömnen är väldigt svår då jag ena dagen däckar totalt på sömnmedicinen och nästa dag hjälper det inte hur många tabletter jag än sväljer.

Panikångest och agorafobi (torgskräck). Det här är en punkt som jag trodde jag var förbi för längesedan tills jag hamnade i en djup depression igen och insåg att det inte var över. Panikångestattacker är otroligt tröttsamma och jobbiga och det är omöjligt att beskriva med ord vad man känner när attackerna kommer. Fast du vet att det som händer inte är farligt så känns det precis som att du ska dö. Hyperventilation, skakningar, kvävningskänslor och en extrem ångest som är så stark att du tror att du håller på att få en hjärtinfarkt. Varje gång det händer får jag lägga mig platt på golvet med tårarna rinnandes, kippande efter luft och med en kropp som domnar bort så att hela händelsen blir overklig. Agorafobin är något som ofta kommer på köpet då man vill undvika alla platser som det hade blivit jobbigt att få en panikångestattack i. Vissa dagar har jag fått kämpa för att orka gå in på Ica, för att våga gå ut med hunden. I nuläget är det dock borta så länge jag sköter min medicinering och det är himla skönt.

Självmordstankar. Efter två vändor på psyk har jag lärt mig att när dessa tankar om att jag vill dö och jag börjar överväga vilket sätt som är bäst att dö på kommer så är det bara att åka in på en gång. Förutom en överdos så har jag klarat mig väldigt bra från att låta tankar övergå i handling då jag gått med på att få hjälp så fort som möjligt. Just självmordstankar eller självmordsförsök är extremt skambelagt och som det pratas alldeles för lite om tycker jag. Jag är helt säker på att fler lyckas ta livet av sig just för att det är så oaccepterat att ha såna tankar och må så dålig idag (kommer skriva ett inlägg om just det mer ingående senare).

____

Till skillnad från hypomana perioder som vanligtvis pågår under bara några dagar upp till två-tre veckor så är depressionerna betydligt längre. För mig har en depressionsperiod varat minst 6 månader och högst över ett, ett och ett halvt år. Emellan dessa depressioner jag haft så har jag varit "frisk" i ungefär tre år innan jag kommit in i en ny svacka. Det tär nåt så fruktansvärt att ha byggt upp så mycket under de friska åren och som man gång på gång får se raseras när ett nytt depressivt skov tar sin början. Förmodligen har jag flera år av provmedicinering och skol- och jobbkrångel framför mig innan jag lärt känna mig själv i min sjukdom och hur jag ska hantera den. Det är frustrerande att vara så vilsen i det men det finns inga andra alternativ än att ställa sig upp och kriga. Igen och igen och igen.

måndag 20 april 2015

Nattliga tankar

Vissa dagar hatar jag bara allt. Hatar att vara hon som ligger efter, som inte klarar av vad andra människor gör. Som inte klarar av att jobba eller sköta skolan, som inte har något körkort, fortfarande bor hemma. Det är så förbaskat frustrerande att vakna upp och inte veta hur dagen ska sluta. Livet kan rulla på bra ett tag och jag kan känna att äntligen så är jag på benen. Jag vågar drömma, jag vågar drömma stort till och med. Sen kommer den där dagen då jag plötsligt blir överkörd av en ångvält. Bara sådär, utan förvarning går hela jag i tusen bitar och jag får börja om med allt. Successivt komma tillbaka till vardagen, successivt börja äta och sova normalt. Det är som att nån vänder upp och ner på världen och alla utom jag hänger med. Jag står kvar och slår i huvudet i en bergvägg och hoppas att jag kan få dö. Bara sådär.

Jag hatar den här sjukdomen så mycket. Den gör inte illa bara mig, den skadar alla jag har runt omkring. Jag bär på en smitta som pestar ner varje människas tillvaro och jag vill inte ha det så. Jag önskar jag kunde kasta rosor och solsken kring mig. Istället hamnar jag på psyket nerdrogad och fascineras över hur folk orkar äta mat tre gånger om dagen. Hur folk orkar duscha, bry sig om sitt yttre, se på tv och faktiskt se vad som händer på skärmen. Hur skötarnas ögon kan vara så levande när allt runt omkring är vissnat och svart. Hur städerskorna orkar dra den där moppen över golvet varje dag, hur man orkar använda så mycket kraft och energi på oss, ett gäng zombies som tappat tråden till livet. Ja, hur orkar man?

söndag 19 april 2015

Veckans schema

Knåpade ihop ett litet schema över denna vecka. Blev nyss tillfrågad att jobba på onsdag så det är inte inskrivet. Är lite rädd faktiskt. Från att ha gått hemma i tre veckor till att gå till både skolan och jobbet, det är ett stort och tungt steg, speciellt när jag ska träffa psykologen en sväng mitt i jobbdagen, men jag kommer förstås att göra mitt bästa. Går det inte så går det inte, då har jag iallafall försökt.

lördag 18 april 2015

Vårvärme

Söndag idag. Hade min söndag igår istället, en sån där tråkig gråtrist dag, men idag är jag mycket piggare! Tagit en långpromenad med Bosse med mamma, pappa och Jolle, njutit av vårvärmen och huggit lite ved. Är snart klar med vedhuggningen och det är lite tråkigt faktiskt, har fastnat för det och tycker det är så himla avslappnande. Minst ett träd till ska ner dock.

Annars så har jag bestämt mig för att följa med till Cypern om en vecka. Förhoppningsvis hänger Felix på också, lär boka flygbiljetterna snart så vi kan inte vänta med att ha beslutsångest så mycket längre. Behöver komma bort lite, sen spelar det inte så stor roll om det är till Mora eller till andra sidan jordklotet, bara jag känner att jag får lite distans och återhämtning i allt som hänt, det är det viktigaste. Är dock lite stressad över skolan och hur det blir med sjukskrivning och CSN. Ska egentligen ha praktik om ett par veckor men som det ser ut just nu så är det väldigt långt ifrån vad jag orkar och dessutom är det inte billigt att vara sjuk vilket gör att jag stressar upp mig ännu mer. Jag hoppas innerligt att allt löser sig. Ibland önskar jag bara att jag var normal som alla andra.

En gammal favorit ur arkivet.

fredag 17 april 2015

Min bipolaritet - del 1

Som ni vet så har jag typ 2 av bipolär sjukdom. Trots att sjukdomen är relativt vanlig och att mellan 1-3% av befolkningen har den så är det väldigt många som inte vet vad den innebär riktigt så jag tänkte stapla upp några typiska symtom hos mig själv både vad gäller hypomani och depression. Bipolär sjukdom hette tidigare manodepressiv sjukdom (många känner lättare igen den gamla benämningen) och vill ni veta mer om den så finns det toppenbra faktasidor om ni söker på Google! I den här delen fokuserar jag på hypomanin, depressionen kommer i ett annat inlägg för att det inte ska bli allt för mycket att läsa.


Hyperaktivitet. Många tror att det innebär att man är som en duracellkanin att vara hyperaktiv men det finns faktiskt "stillasittande" hyperaktivitet också som innebär t.ex att trumma med fingrar, vicka på stolar, pilla på händer, fötter eller i hår. Jag har både den tysta och den tydliga, klassiska hyperaktiviteten varav den stillasittande typen har jag i princip jämt. Jag sitter/ligger i princip aldrig still. När jag är överenergisk och klassiskt hyperaktiv skrattar jag åt i princip allt, dansar och springer runt, pratar och sjunger högt, tycker att världen är den finaste rosa bubbla som finns och det händer ofta att min kära familj vill få ut mig i några timmar så jag lugnar ner mig eller påpekar att jag är konstig. Är expert på att gå folk på nerverna, speciellt när den kända rastlösheten pockar på, men jag tycker bara att jag är SÅ rolig och det här är faktiskt ett underbart tillstånd att vara i för mig. Hela hypomanin är som en enda stor drog av lycka.

Jag är dålig med min ekonomi. Har som motto att "allt löser sig" och köper ibland för själva köpandets skull och inte för att jag verkligen behöver eller tycker om något. Det är vanligt att shopping går till överdrift, det är väldigt klassiskt i hypomani och mani, men eftersom jag lånar pengar av mina föräldrar om jag behöver så sätter det mig inte i stora skuldfällor, det blir bara jobbigt när jag har större summor att betala tillbaka och jag ångrar mig i efterhand. Det kanske inte är så värt att köpa en ansiktsmask för tvåhundra kronor när man ska klara sig på de ynka trehundra som blir kvar i en halv månad.

Jag är spontan och försöker dra med mig folk på saker som enligt andra behöver planering. Kommer jag på att jag vill festa klockan elva på kvällen eller dra iväg på en kryssning som går om tre timmar så hamnar jag i extas och blir väldigt besviken när folk tycker att det är försent, att vi ska ta det senare osv. Jag tycker ju att mina idéer är helt fantastiska och vill uppleva allt så fort som möjligt.

Jag är glömsk och har dålig planeringsförmåga. Varje sak som jag tycker är rolig eller nödvändig tackar jag ja till och tar ibland samtidigt eget initiativ där jag involverar andra. Ofta tror jag att jag har 48 timmar på dygnet och när dagen D kommer så inser jag att jag måste göra folk besvikna då jag dubbelbokat mig. Andra gånger är jag så inne i mitt lyckorus att jag glömmer av andra saker jag lovat helt och hållet vilket gör att folk tycker att jag är taskig (med all rätt). Just glömska är dock nånting som hängt med mig hela livet. Jag har alltid varit glömsk, glömmer soppåsen som jag skulle ta ut när jag går hemifrån trots att jag blev tillsagd för en minut sedan.

• Mitt självförtroende är mycket högre än normalt. Jag känner mig som superwoman, att jag klarar vad jag än tar mig för och att ingenting kan bräcka mig. Jag känner mig bara störst och bäst, utan att förminska andra, och livet är så himla enkelt. Ofta smittar min energi av sig och jag älskar det. Andra gånger går jag folk på nerverna och folk tycker att jag är alldeles för mycket. Det är som att hela kroppen kryllar av fjärilar och jag kan inte vara lugn i det.

• Jag är lättirriterad och otålig. Det här är en punkt som många tycker är lite konstig mitt i all energi och glädje. Jag blir helt enkelt irriterad när saker bommas och står i vägen för min lycka och energi, när någon avbryter i något som jag är i extas över. I mitt huvud är det inte livsviktigt att få den där sömnen för att vara pigg på jobbet nästa dag eller att sitta och planera inför det jag och vänner/familj bestämmer oss för att göra i sommar. Jag vill göra det NU. Bara att sitta med kölappen i handen på Apoteket kan få mig att få spunk. Jag bara hatar att vänta.

• Har mindre sömnbehov. En del har i sin hypomani så litet sömnbehov att man inte sover alls, jag själv sover alltid även vid hypomani men timmarna jag behöver för att stå upp på benen nästa dag är färre. Vanligtvis sover jag runt 10-12 timmar vilket är ganska mycket. Min sömn har alltid gått i perioder precis som det mesta annat i livet. En period är jag trött ständigt och kan sova hur mycket som helst men oavsett vara trött, medan andra perioder är jag pigg efter bara 5-7 timmar sömn. Jag är inne i någon sorts flyt i livet vilket gör att jag inte ens reflekterar över ifall jag är trött eller inte.

• Tankar och tal går på autopilot. Något som följer en hypoman period är hur kreativiteten flödar och tankar och idéer trängs i huvudet för att få plats. Jag har ofta så mycket tankar i huvudet att jag kan tappa bort mig mitt i en mening, ibland pratar jag väldigt fort och entusiastiskt och i nästa sekund är jag frånvarande. Det händer också att jag påbörjar en del saker som jag aldrig slutför.

• Ökad sexualdrift.

• Lättare att skapa nya kontakter och ökat socialt liv. Är otroligt öppen och optimistisk, har lätt att prata med i princip vem som helst om vad som helst och är inte rädd att ta första steget till en konversation. Jag släpper min trygga zon hemma och planerar gärna in träffar med vänner eller åker iväg på saker som jag annars kan tycka är stressande eller jobbiga. Mitt intresse för andra människor är stort och jag njuter av att känna in och lära känna nya personer.

_____

Hypomani kan visa sig på väldigt många sätt hos olika personer, bipolär sjukdom är så pass brett och komplext att symtomen aldrig är prick lika hos två individer. Det här är vad som är utmärkande för mig och eftersom jag mår så himla bra under dessa perioder är det svårt att se att det skulle vara något sjukligt, även för utomstående. Visst, det är inte roligt att göra folk besvikna för att man lovat saker åt flera samtidigt, inte roligt att ha prylar hemma som kostat massa pengar och som jag inser att jag knappt använder, ha en skuld på ett par tusen till mamma och pappa för att jag plötsligt fick ett stort behov av att köpa löshår, men samtidigt är jag glad att det inte är större problem än så som dyker upp. Hypomani är fantastiskt på många sätt och är ingenting som brukar behöva medicineras. Anledningen att det är bra att veta om mina hypomaniska symtom är att förstå att jag inte med flit är jobbig eller struntar i saker eller om jag plötsligt slutar ta kontakt. Vissa grejer faller helt enkelt bort bara. Sen är det vanligt att en hypoman period följs av en depressiv och därför ska man alltid försöka uppmärksamma alla skov oavsett på vilket sätt det uppenbarar sig på.

onsdag 15 april 2015

Tosses Björk & Ved AB

De senaste dagarna har jag och Felix haft ner sisådär tio (!) träd. Björkarna har vi fått göra ved av och det är galet hur vi har slitit och än är vi inte klara utan allt ska huggas klart och ännu ett träd ska ner imorgon. Idag har jag varit ute i princip konstant från elva till sex, med korta mat- och fikapauser. Har faktiskt varit skönt att vara sysselsatt och ha något annat att tänka på än att sitta inne och må dåligt. Pappa har dessutom sagt att jag får sälja veden, att det är mitt "sommarjobb", haha. Kan behövas då jag antagligen kommer att vara sjukskriven ett tag framöver och det är varken billigt eller kul att vara sjuk. Allt som innebär att vara social och trevlig blir lätt för mycket, det tär att behöva skådespela när man inte alls är glad utan helst vill gömma sig under en sten tills det växer mossa på en. Just nu nöjer jag mig med mig själv, frisk luft, en yxa och segt björkträ.

Har även ett dilemma och det är om jag ska följa med mamma och pappa till Cypern den 27:e. Jag både vill och vill inte. Jobbigt att vara hemma om jag mår sämre och känner att jag behöver dom och jobbigt att vara där om jag känner att jag bara vill koppla bort omvärlden ett tag. Jag har alltid haft ett behov av att vara ensam men att hitta balansen mellan ensamtid och isolering är svår i såna här situationer. Vad tycker ni? Åka eller inte åka?


Jobb och fikapaus i solen.

tisdag 14 april 2015

När helvetet återvänder

Har varit tunga dagar sedan lite mer än en vecka nu och eftersom jag tidigare har varit så öppen med allt som jag varit med om så kommer ni få följa mig genom den långa processen som väntar redan från början den här gången. För att gå rakt på sak så blev jag den fjärde april utsatt för sexuellt övergrepp/ofredande av en person som jag trodde var min vän (jo, lik förbannat händer det igen). Ända sen jag kom hem den lördagkvällen har min begravda PTSD blommat upp igen och gör sig påmind varenda dag genom flashbacks, mardrömmar, plötslig rädsla för beröring och extrem trötthet pga att mina sinnen är på full vakt precis all vaken tid. Jag har vridit och vänt på mina känslor, isolerat mig, försökt släppa det i tanke om att jag överreagerar, tänkt att jag inte ska anmäla, tänkt att jag måste anmäla och hela mitt huvud har varit i kaos och jag har känt att vilket alternativ jag än väljer så kommer jag ändå att må dåligt. Jag har nånstans försökt hitta tillbaka till den jag var innan det här hände, vad hon skulle göra om situationen var någon annans och jag vet att jag aldrig tidigare skulle avråda någon från att anmäla så på det sättet kunde jag på nåt sätt hjälpa mig själv ändå.

Nu i lördags hade det gått en vecka sedan övergreppet och jag sprang förstås flyktvägen och klunkade alkohol fast jag nånstans visste att det var det sista jag borde göra. Fast jag visste att ett andetag av frihet kostar mer än tiodubbelt och ger tillbaka med fem kilo käftsmällar men i de stunderna av desperation är det ändå värt det. De logiska tankarna kopplas av och impuls blir handling utan att man ens hinner reflektera. På grund av den förbannade alkoholen.
Eftermiddagen och kvällen därpå spenderades på akuten där det konstaterades att jag hade en lindrig förgiftning i kroppen (och detta inte pågrund av alkohol så ni kan ju lista ut vad jag fick för idé när de där käftsmällarna gjort sitt och jag inte visste om jag skulle orka leva länge till). Efter timmar på akuten blev jag skickad till Säter där de höjde min dos av stämningsstabiliserande med 100mg och jag fick åka hem. Psykiatern som pratade med mig och pappa fick mig iallafall att ta beslutet att anmäla och min starka pappa fick ta samtalet igår då jag var helt slut både kroppsligt och psykiskt.

Polisen kom redan i förmiddags hem till mig för ett förhör om vad som hänt, tog uppgifter till min kompis som vittnade en hel del den kvällen och pratade lite om vad som kommer hända härnäst. Allt känns bara så overkligt, det känns som att min kropp rör sig, munnen pratar, jag hör och ser, men mitt jag är någon helt annanstans. Verkligheten gör på nåt sätt för ont så jag hellre stänger av och flyr, vill inte bära på de skuldkänslor som jag har så jag har på nåt sätt bara stängt av. Alla varför och tanken om att det är mig det är fel på eftersom det händer igen jagar mig hela tiden och i nuläget vet jag ingenting. Blir jag ens mig själv igen? Vad ska folk tänka om mig? Hur orkar Felix? Hur orkar min familj? Det är så mina tankar går just nu. Ena stunden känner jag mig som en pestböld och andra stunden är det som att jag inte finns. Min kropp fungerar normalt, jag beter mig normalt men jag är inte där.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte tar emot att publicera det här inlägget för det gör ont i hela mig att veta att ni läser, att vissa mycket möjligt kan tro att jag är "det där psykfallet från Mockfjärd som anmäler oskyldigt folk hejvilt" men jag vet vad mitt gamla jag hade velat. Hon hade velat att jag skulle dela med mig av allt, skulle säga att jag inte ska skämmas och att det inte är mig det är fel på. Att det är viktigare att vara där för de som varit med om samma saker än att lägga energi på folk som är skeptiska. Att jag är stark och modig. Jag lyssnar på henne nu och lägger det här inlägget i hennes händer för mitt jag i detta nu orkar inte. Jag vet inte ens var därute mitt gamla jag finns, om jag kommer att hitta henne alls och jag saknar mig själv nåt så fruktansvärt. Jag var så stark då men nu är jag ingenting.

lördag 11 april 2015

7 saker att inte säga till ett våldtäktsoffer


"Jag visste hela tiden att han inte var en bra människa. Vad var det jag sa?" betyder
"Du är så korkad som trodde annat om den här personen så du får skylla dig själv att du blev våldtagen."

"Jag tycker inte att du borde anmäla, det gör det nog bara värre." betyder
"Du är så överkänslig! Så farligt var det väl inte? Ska du dra in polisen i det här nu också? Glöm det bara och gå vidare."

"Vet du vem jag stötte på på stan idag? X!" betyder
"Jag träffade din våldtäktsman idag. Tänkte att du ville veta att han såg väldigt fräsch ut. Roligt att allt verkar gå bra för honom!"

"Alltså inte för att anklaga dig eller så men varför gick du inte bara därifrån?" betyder
"Vadå chocktillstånd? Går du inte därifrån så betyder det ju att du tycker det är okej? Idiot."

"Så det var folk i närheten men INGEN märkte något?" betyder
"Slåss eller skriker du inte så är det ingen våldtäkt. Att knuffa bort armar och säga nej räcker inte. Man måste säga till på skarpen!"

"Du kanske ska tänka på hur mycket du dricker i fortsättningen." betyder
"Dricker du för mycket så gör folk såna saker. Ta lite ansvar för fan."

"Ni har ju legat förut så han kanske trodde att du ville?" betyder
"Ligger ni en gång så vet du väl att han har patent på dig? Då spelar det ingen roll att du säger nej för du har ju redan gett han din tillåtelse."

fredag 10 april 2015

Mitt hjärta

Började min torsdagsmorgon (update: fredag idag ju!) med telefondejt med min kära vän Linda. Galet att man kan ha så mycket att babbla om att det går nästan två timmar! Jag är annars en person som inte är så förtjust att prata i telefon, har tidigare haft telefonskräck och dragit mig för att ringa till doktorn liksom. Men med vissa personer funkar det bara och jag är så tacksam att ha så fina personer i mitt liv.

En annan "person" som jag är oerhört tacksam för är min lilla parvel här nedanför. Att det finns så mycket hjärta och kärlek i en så liten kropp. När jag är som längst ifrån lycka och skratt är det han som lockar fram det i mig. "Det är bara en hund" brukar folk säga men för mig existerar inte en sån mening. Han är min största klippa när livet är som mörkast.

Lilla hjärtat.

torsdag 9 april 2015

PTSD

Utan att gå in detaljerat så kan jag säga att den grej som hände i helgen har utlöst min posttraumatiska stress igen vilket gör att det fortfarande är ganska tyst här inne. PTSD är en svår och komplicerad sak att berätta om, den går bara att förstå om man själv varit där men jag tänkte ändå berätta lite om det för er som inte vet vad denna bokstavskombination betyder.
Lite kortfattat så är det en situation man hamnar i om man blivit utsatt för en händelse som inneburit livsfara eller en grov kränkning av ens integritet. Det kan vara att man upplevt krig, misshandel, kidnappning, naturkatastrofer, isolering, tortyr, olyckor eller som i mitt fall våldtäkt och sexuellt övergrepp.

Det innebär alltså att det jag varit med om spelas upp om och om igen i mitt huvud, det känns som att det aldrig tar slut. Det är där så fort jag slår upp ögonen på morgonen och jag får panik när folk rör mig på vissa sätt eller tar i mig för hårt. Jag har ont, så ont att jag ibland tror att jag har nån inre skada i kroppen fast jag vet att det är psyket som orsakar det. Trycket över bröstet gör att jag har svårt att andas, det känns som mina revben klämmer ihop mina lungor och mitt hjärta så andningen inte får plats. Huvudet dunkar och jag knaprar alvedon hela dagarna. Mina sinnen är knivskarpa, från att inte ha kunnat sortera ljud och intryck så hör jag plötsligt precis allt och i kombination med min förkylning så gör det att jag hela tiden är på helspänn. Som att jag på nåt sätt vet att att det kommer att hända igen och igen fast förnuftet vet att det inte är så. Det är så tröttsamt att hela tiden vara redo för krig. De senaste dagarna har jag inte ens orkat umgås med min familj utan att få lov att stänga in mig, dra täcket över huvudet och bara andas emellanåt. Vara ensam så att ingen kan komma åt mig.

Jag är så ledsen att saker händer som gör att jag mår dåligt. Började året med två veckor i Säter, en kär vän gick bort bara tjugo år gammal, en närstående har fått ätstörningar och nu det som hände i helgen. Har fått livet i någon sorts rullning flera gånger den senaste månaden, sen händer saker som gör att jag måste backa dubbelt så långt. Jag tänker hela tiden att "nu kan det ju inte bli värre" så sker saker om och om igen som hela tiden motbevisar det och som bromsar mig från livet.

Vet inte om ni förstår vad jag svamlar om riktigt men oavsett så vet ni nu varför jag är tyst. Måste lappa ihop alla trasiga bitar av mig själv och hur lång tid det tar vet jag inte.

måndag 6 april 2015

Tystnad

Hej alla vänner. Har varit lite tyst här på sistone. Har hänt en grej som gjort att jag har mått väldigt dåligt och därför har bloggen fått prioriteras bort. Vet inte hur länge jag kommer bära på det som hänt och hur det kommer se ut framöver men jag bloggar helt enkelt när jag känner att jag orkar och vill. Kan hända att jag blir lite extra seg att svara på era kommentarer också men jag är säker på att ni förstår.

Hoppas ni har haft en fin påsk. Kram. ♥

En liten throwback från Turkiet 2010.

fredag 3 april 2015

Glad påsk

Hälsar Sofia och Felix (inga kommentarer, haha).

torsdag 2 april 2015

Sweet easter

Haft en fin skärtorsdag hittills. Felix var så söt igår och tände ljus och bäddade ner mig då mitt humör dök rakt ner igår kväll. Får spunk på den här sjukdomen (bipo) ibland. Ena stunden älskar jag den och den andra undrar jag vad jag gjort för att förtjäna den kamp den innebär.

Vaknade iallafall utvilad och på bättre humör idag som tur var. Mellan halv två och halv fem har jag gjort riskettan, känns så skönt att ha det klart och känna att jag kommer framåt med körkortet trots att det går sakta. Fick dessutom en gratis körlektion på köpet. Inte illa!

Nu har jag och syskonen varit och handlat årets ranson av påskgodis, haha. Ni ser ju på bilden nedanför hur mycket det är. Vill någon hjälpa till att äta så är ni välkomna till familjen Vähäjylkkä!

onsdag 1 april 2015

Vad vill ni se mer av?

En av de roligaste sakerna med bloggen är att logga in och se att statistiken hela tiden går uppåt. Vissa dagar och vissa inlägg är lästa upp till 1800 gånger! Galet. Andra vanliga dagar ligger det mest på runt 100-200 besökare per dag. Det är lite häftigt att föreställa sig 200 personer i mänskligt format, hur många det faktiskt är.

Apropå det tänkte jag fråga om ni har något önskemål om vad jag ska skriva mer om? Önskeinlägg, frågor, vardagsliv, foto, mer om min resa genom psykisk ohälsa? Hit me!