måndag 30 november 2015

Domen

Där landade brevet i postlådan och jag ligger i sängen och grinar som ett litet barn. Hon är alltså frikänd. Mest arg är jag på min advokat som sa efter rättegången att han var säker på att hon skulle bli fälld, det har fått mig att gå och hoppas vilket ger en dubbelt så hård smäll tillbaka. Jag känner sån äckel och avsky när det gäller hans beteende.

Det jag är mest ledsen över är egentligen inte frikännandet i sig eller att jag inte kommer få något skadestånd (pengar är det sista jag bryr mig om i en situation som denna), det är känslan av att vara misstrodd. Jag kommer aldrig kunna bevisa att jag har rätt och det gör ont i mig att veta att det finns folk som alltid kommer tro att jag ljuger. Inte bara en gång utan två. Och att jag i såna här svåra stunder får tankar om att vilja straffa och slå på mig själv. Göra mig själv illa för att jag är så misslyckad och patetisk. Jag kommer inte göra det men bara att de tankarna kommer får mig att må illa. Likaså tanken om att det finns hundratusentals människor som gått och går igenom samma sak som jag och att det svenska rättssamhället är så pinsamt svagt och magert.

Kommer antagligen ligga matt och ledsen hemma i några dagar. Eller mer, det vet jag inte. Det enda jag mår bra av i denna sits är att veta att det är över nu. Slut. Jag kan inte göra något mera. Att utgången blev som den blev suger, gör ont och plågar men det finns ändå en liten liten gnutta frihet i att aldrig behöva vara kvar i att fallet är aktuellt och pågående. Det är borta nu. Och snart är det förflutet.
Jag vet ärligt talat inte alls var jag har mig själv just nu. Ena delen av mig är så arg och frustrerad att hon skulle kunna göra vad som helst på impuls utan att bry sig om hur det påverkar varken sig själv eller nån annan, medan den andra inte har kraft att göra något alls mer än att ligga och tyna bort.

Just nu vill jag bara rikta ett stort fuck you-finger till allt. Mest till orättvisan. Vad finns det för mening om saker ska vara orättvisa? Varför ställer man upp, gör så gott man kan, tröstar, älskar och kämpar när utdelningen till slut visar sig vara en påse skit? Vad finns det egentligen för godhet i det vi gör? Denna värld är så ur balans ibland att jag kräks.

söndag 29 november 2015

Första advent

Första advent idag. Har noll julfeelings alls och snön har jag inte sett en skymt av förutom en jättekort vända nångång i början av november men den smälte bort samtidigt som den kom. Min natt har dessutom bestått av en massa sjuka drömmar. Drömde både inatt och igår natt att jag och pappa höll på att drunkna på grund av extremt höga vågor som drog in i ett betongrum som vi var i som låg en bit under marken. Antar att det på nåt sätt visar min nervositet och oro över brevet från tingsrätten som borde komma imorgon. Ovetandet över om jag kommer drunkna eller överleva typ.

Nåja. Ska spendera dagen med att umgås med familjen och kanske spela lite spel. Hoppas ni har en fin första advent.

fredag 27 november 2015

En varning om ett rövhål

Som ni vet har jag väntat på denna dagen länge nu och mått så dåligt att jag inte ens orkat jobba i veckan. Jag känner mig så arg och besviken på min advokat. Hans uppgift är ju på något sätt att få mig att känna mig trygg och stå upp för mig men det har han aldrig gjort. I juli fick jag ett samtal från polisen att jag och advokaten skulle komma överens om en skadeståndssumma och meddela om vårat beslut. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag ringt han sen dess. Han valde att inte höra av sig till mig förrän fyra dagar innan rättegången ägde rum (det vill säga fyra månader efteråt) och när vi väl satt i rättssalen sa han inte mycket över huvud taget utan det var min åklagare som stod upp för mig, hällde upp vatten när strupen ville skrumpna ihop och gav mig snorpapper när tårarna föll i floder. Jag tyckte om henne för hon visade medlidande för mig och var genuint intresserad i sitt arbete. Hon tog mig på allvar och log mot mig för att mildra allt som kändes svårt. Detta trots att hon bara läst igenom fallet i en lunta papper.

Efter rättegången fick jag veta att domen skulle falla om åtta dagar. Min advokat erbjöd sig att ringa till mig och berätta hur det hade gått så att jag skulle slippa vänta hela helgen och eventuellt få lov att må dåligt i fler dagar till. Jag har haft mobilen på högt ljud hela dagen för att inte missa hans samtal men den har varit helt tyst. Jag har själv tagit tag i det och ringt honom flera gånger utan att få något svar och nu är klockan redan sex och det hela känns bara hopplöst.

Jag förstår inte hur en människa som denna tänker. Hur man kan, om och om igen, svika sin klient så gravt som han gjort. Jag blir så arg. Har lust att lägga alla Bosses framtida bajshögar i hans postlåda, kasta ägg på hans hus och elda upp hans bil så han aldrig tar sig till jobbet något mer. Att missköta sitt jobb så brutalt är inte okej och jag blir så arg när jag tänker på att andra förmodligen också blivit behandlade på samma sätt.

Nu får jag helt enkelt ägna hela helgen (också) till att gruva mig över det där brevet som kommer att komma nästa vecka och vad som kommer att stå i det. Ni som bor i närheten och en dag kommer att bli i behov av en advokat: hör av er till mig! Så kan jag uppge hans namn så ni slipper dras med ett lika stort rövhål.

Black Friday

Ingen har väl missat att det är Black Friday idag? Min mail har svämmat över av erbjudanden och när ett var från Dr Denim kunde jag inte låta bli att utnyttja det. Blev två par jeans av min favoritmodell Plenty. De med färgfläckar har varit min absoluta favorit, hade ju sönder mina i somras (fastnade med röven i bildörren på nåt vänster, haha) så klickade hem ett par nya och sen ett par klassiska i svart. Ett par svarta jeans är ju ett måste i garderoben. Om ni använder koden BLACK i kassan får ni 30% på ert köp. Mina två par kostade endast 628 kronor. Ett kap alltså, så ni som är lika sålda på Dr Denim bör passa på!

Att leva lite luddigt

Gårdagen visade sig bli ett rent helvete. Minns inte senast jag mådde så fruktansvärt dåligt på det sättet. Hela min kropp och mitt sinne var typ i uppror. Har känt behov av ångestdämpande att ta vid sådana stunder i flera dagar nu men det tar lite tid att få det utskrivet så jag fick helt enkelt ta det jag hittade i medicinskåpet. Fick Lergigan utskrivet för typ ett år sedan men har varje gång jag tagit den fått extrem huvudvärk dagen efter. Valde att ta den igår ändå då jag verkligen inte stod ut och jag har faktiskt klarat mig utan den biverkningen denna gång. Så obeskrivligt skönt! Lergigan är helt fantastisk mot ångest så förhoppningsvis är huvudvärken jag minns ett minne blott.
Medicinen trubbar dock av andra känslor i samma veva. Man går runt och känner sig som ett tomt känslokallt skal typ, känner sig inte brydd om nästan nånting och jag får lite en känsla av att "inte vara där" om ni förstår vad jag menar? Har sovit jättelänge på den och varit lite borta i andra tankar idag men det gör mig absolut ingenting. Jag tror det är precis vad jag behöver just nu, vara inne i en luddig värld där hårda saker blir mjuka.

Min dag idag har alltså inte bestått av många knop. Följt med till affären och handlat lite grejer till tacosen, tagit en kort promenad med en nyklippt Bosse och pusslat lite. Är ganska tillfredsställd med det, det här sega och luddiga, men vi får se hur länge det håller i sig. Imorgon är iallafall väntan över!

Från grått till glatt

Vaknade till en gråmulen dag idag och kände mig ungefär lika grå inombords. Jonna och Jolle (mina systrar) drog dock igång mig med matlagning och efterrättsbak så nu mår jag bättre och lördagskänslan har infunnit sig. Potatisgratängen är i ugnen, till det blir det baconinlindad kyckling och till efterrätt min chokladmousse som jag ska sätta igång med strax. Mums! Väntar in storasyster, Tobbe och Liam som kommer förbi och käkar också.

Trevlig lördag på er, vänner!

onsdag 25 november 2015

Låter allting vara på paus

Var en riktigt trevlig middag igår trots att jag var ganska ångestfylld innan jag åkte. Sov över hos Linda och tänkte ta bussen direkt till jobbet imorse men i väntan på den fick jag ett samtal om att de tänkt lite fel och fick lov att ge timmarna till en annan. Lite snopet men sånt händer ju. Har också sagt ifrån mig mitt pass imorgon då jag känner mig väldigt ostabil och inte kan garantera att jag klarar av att jobba så många timmar. Känns som hela jag består av en stor hård knöl som skaver. Bör ringa till doktorn någon dag och be dem skriva ut ångestdämpande att ta vid behov för som jag mår nu håller inte riktigt.

Som rubriken lyder så är allt på paus. Jobbet, mitt lilla matprojekt för att gå ner några kilon och hela jag känslomässigt och funktionsmässigt. Jag måste låta det få vara så ett tag hur tråkigt det än är. Därför blir det mystofflorna och min påse Polly som gäller idag. Inte ha några krav alls utan bara andas.

Vill ha fredag nu och att advokaten ringer. Så det hela tar slut på riktigt. Denna väntan är outhärdlig.

tisdag 24 november 2015

Födelsedagsmiddag

Det är ingen vanlig dag för det är Fugels födelsedag, hurra, hurra, hurra! Sitter just nu på bussen på väg till Borlänge för att fira henne med middag på Broken Dreams tillsammans med en del av hennes familj och vänner. Kommer bli ljuvligt kan jag lova. Förhoppningsvis försvinner min grova ångest i samma veva. Har lust att stänga av min hjärna tills advokaten ringer på fredag. Urk. Som tur är så är Linda bäst på att få mig på bättre humör så ser inte varför det skulle vara annorlunda idag. Bäst är hon och idag är hennes dag!

måndag 23 november 2015

Frost

Blir en relativt lugn vecka men det är behövligt. Tog med mig lillasyster till LA och städade idag så det hela gick väldigt fort. Imorgon ska jag iväg och äta finmiddag för att fira min vän som fyller 22, på onsdag jobbar jag två timmar på Näset, på torsdag från 13:00 till 19:30 och på fredag kommer domen från rättegången. Går runt och tänker på det ständigt, har svårt att somna och oron riktigt gnager i magen. Vill bara få svar och ett avslut så fort som möjligt. Sen är jag rädd att hon kommer bedömas vara oskyldig, då kommer jag att må jättedåligt och det vill jag helst slippa tänka på men det går inte att skjuta undan hur mycket jag än vill. Fy.

Nu är resten av denna dag lugn iallafall. Ska slängas ihop marängtårta då lillebror fyller 21 idag, så får vi se om systrarna och deras respektive kommer förbi och fikar lite. Hoppas ni fått en fin start på veckan.



Så här frostigt och fint är det ute. Dalarna brukar vara ganska tidiga med att få snö men i år är vi jättesena. Var bor ni? Har ni fått någon snö än? :-)

söndag 22 november 2015

Beautyblender

Köpte en del sminkprylar för några veckor sedan och kände att jag måste slå ett slag för denna underbara produkt. Den var nedsatt till endast 29 kronor på Fyndiq och det är ju ingenting! Räcker med ett-två drag för att få foundationen jämn. Har tidigare kört med borste som kräver betydligt mer arbete och det blir gärna randigt av borststråna. Rekommenderar verkligen denna! Används torr för puder och blöt för foundation.

lördag 21 november 2015

Finsk choklad i sin bästa form

Vet inte om jag tipsat om detta förut? Hur som helst, det går inte att säga för många gånger: det här är den godaste chokladen som finns! Tupla har hängt med mig sedan barnsben då vi varje år tog färjan över till mormor och morfar i Finland. Köpte alltid med oss dessa chokladbarer men nu på senare år finns de faktiskt att köpa i Sverige också (någon här jublar, haha). Säljs som "fulchoklad" på Rusta som någon på nätet sa, men folk förstår inte vad de går miste av när de dömer den efter förpackningen. Köper alltid med mig ett gäng när jag är på stan. Tro mig, ni måste prova. Lovar ni? Bra!

Nu ska jag vila magen efter Carbonaramiddagen på Matpalatset. Min mage har för sjuttioelfte gången sagt nej åt det så jag får nog ge upp den måltiden i framtiden. Förstår mig inte alls på min mage, den bara bestämmer sig för att strejka när det gäller vissa saker. Skumt.

fredag 20 november 2015

Klädrensning och vila

Fredag igen. Vaknade strax efter ett idag. Vanligtvis hade jag fått ångest och önskat att jag vaknat tidigare men idag orkade jag inte bry mig utan var glad att jag för första gången på länge kände mig utvilad. Behövde det med tanke på hur tung gårdagen var.

Efter att jag vaknat och ätit frukost har jag hållit igång genom att rensa igenom alla mina garderober som sett ut som hej-kom-och-hjälp-mig i flera månader. Insåg hur mycket onödiga kläder jag har som aldrig kommer till användning men som jag ändå alltid tänker att de kan vara "bra att ha" så de fick faktiskt åka ut. Nu är det ganska tomt och jag inser att jag kanske bör handla lite nytt. Får se när jag tar en shoppingdag nästa gång.

Annars har jag och mamma skjutsat iväg Felix till tåget. Han skulle till Mora idag och jag skulle egentligen följt med men känner att mitt psyke inte riktigt pallar. Blir godis framför Idol ikväll istället och bara ta det lugnt tills jag känner mig pigg och positiv igen.


Bjussar på ett litet höstkollage från min weheartit-sida. Någon av mina läsare som har det? Kommentera vad ni heter så jag kan följa er! Mig hittar ni på sofiavaha.

torsdag 19 november 2015

Rättegångsdagen

Idag har varit en av de tyngsta dagarna i hela mitt liv. Att i timmar sitta i en rättssal och berätta, gråta, få misstänksamma och tvivelaktiga frågor, höra hur andra ger en version av berättelsen som inte är sann och se den del av min familj och min bästa vän som var där beröras av vad jag varit med om. Framför en kamera som hela tiden filmade alltihop. Och även faktiskt över att hennes (den åtalades) mamma blev att må illa av situationen, som är helt oskyldig. 
Ja, det är första gången jag säger det, det var en tjej som utsatte mig för det här. Det borde inte göra det men det gör faktiskt ont på fler sätt än om det hade varit en kille, som det var första gången våren 2011. Alla vet att killar är en stor majoritet av de som förgriper sig, trakasserar, våldtar och ofredar andra sexuellt och att jag blir utsatt av en tjej blir då på något sätt dubbelt så pinsamt, skamligt och otrovärdigt. Tjejer anses ju vara så svaga och oskyldiga och hur ser en sån som jag ut som inte kan beskydda mig själv mot en sådan person? Hur svag måste inte jag vara? Man kan i samhället idag alltid tänka sig att killar kan göra såna här saker men det är ingen som går runt och är rädd över att ett umgänge tjej och tjej kan gå överstyr på det här sättet. Det gjorde att när det här hände så tappade jag tillit till allt och alla. Det var inte längre bara män som man mötte ensam när det var mörkt ute som gjorde mig skraj, eller de fylleskallar man hamnat ensam med på en fest för en stund. Alla blev från en dag till en annan möjliga förgripare. Mina kvinnliga vänner och bekanta som jag känt i nästan hela mitt liv blev plötsligt ett hot för mig. Bara tanken på att få den där kramen från en kvinnlig vän som kramat mig på samma sätt i flera års tid fick mig att känna äckel och avsky. Bara så där ändrade hon min värld till en annan.

Mitt huvud väger sjuttio ton just nu och jag kommer inte orka göra någonting mer idag än att bara ligga i sängen och soffan och vila. Knapra alvedon tills huvudvärken släpper och försöka tänka så lite som möjligt då min hjärna är helt mos och inte orkar sortera intryck något mera.

På fredag nästa vecka kommer domen. Jag hoppas att jag är på benen då och att rättvisan för en gångs skull kan vinna. Det ska bli så obeskrivligt skönt när allt detta är över och jag äntligen kan fortsätta att leva mitt liv. Det är och har varit på paus ända sedan den dagen i april.

tisdag 17 november 2015

Eloge till alla småbarnsmammor!

Sorry folks för sämst uppdatering. Var ut i helgen och så har det varit fullt ös ända sedan jag vaknade igår morse. Åkte först och jobbade tidigt på morgonen och direkt efter det till kusinerna för att vara barnvakt när deras föräldrar är på kryssning. Finns lite att göra med sex ungar i relativt låga åldrar och alla med extremt olika viljor, haha.

Nu sitter de iallafall nöjt och äter glass med maränger så fick en lucka att skriva lite. Väntar på att Linda ska komma förbi och sällskapa lite. Sen har jag middag, ett berg med disk och läggning framför mig sen ska jag åka hem och sova så fort jag kan så jag är så pigg som möjligt till jobbet imorgon. Efter torsdag så är jag helt ledig och oj, vad jag kommer känna mig värd den helgen, haha. Stor eloge till er småbarnsmammor som läser detta! Det här med sömn som inte går att styra, gråt, hyperaktiva ungar och kladd och klet är verkligen ingen lätt match. Några dagar, som för mig, är överkomligt och faktiskt kul men 24/7? Ni är hjältar. Alltså på riktigt.



Hörs senare.

lördag 14 november 2015

Pray for Paris

Är nog ingen som missat det hemska som hände i Paris igår. Det är sjukt att det är 2015 och att hela världen måste sörja saker som dessa. Jag är nog inte ensam om att känna större rädsla och otrygghet ju längre tiden går, även om jag bor i Sverige som anses vara relativt tryggt. Idag går alla mina tankar till de som mist sitt liv och till deras anhöriga. Inte bara i Paris utan även i andra delar av världen. Det är en stor och allvarlig tid vi lever i och jag kan bara hoppas av hela mitt hjärta att det är fred och kärlek som vinner i slutändan.


fredag 13 november 2015

Facelook

Idag har jag stretat emot min hemmautstyrsel (mjukisbyxor, morgonfrilla och Felix fleecetröja) och piffat upp mig litegrann. Fick tillfälle att prova på mina nya sminkprodukter, tänkte göra en liten recension på det sen.

Nu far jag, mamma, pappa och lillasyster till stan. Ska inhandla en ny säng till syrran bland annat, sen blir det nog lite annat smått. Fin fredag på er!


Efter att sminket satt på plats men fortfarande med håret utsläppt och fleecetröjan på. Passade på att premiäranvända mitt nya Chanel-läppstift i färgen Rouge Allure (nummer 62). Diskret men snyggt.

onsdag 11 november 2015

The ugly truth

Kollade igenom mina gamla iPhonebilder igår, från första halvåret 2015, och hittade dessa två som så tydligt visar skillnaden på mellan psykisk hälsa och psykisk ohälsa.
På den högra bilden hade jag varit inlagd på psyk i ett par dagar. Hade haft flertal panikångestattacker i veckan i fyra månader och var livrädd att jag till slut skulle lyssna på mina svarta tankar och ta livet av mig. Ser ut som att jag gråtit i flera veckor trots att jag mest var avstängd och inte orkade gråta mer, men jag minns att jag tänkte att jag skulle se så normal ut jag kunde när jag tog den bilden. Vet att jag tyckte jag var extremt ful men valde ändå att spara den för att kunna gå tillbaka och se hur verkligheten faktiskt såg ut. Det är jag tacksam för idag för när man jämför dessa två bilder så säger de så otroligt mycket.

• Hur jag ser ut när stämningsläget är normalt och när jag är djupt deprimerad.

• Hur jag kan se ut när jag har på mig min "allt är bra"-mask och hur det ser ut när jag vågar ta av den.

• Hur jag ser ut när jag tar mina mediciner och hur jag ser ut när jag slutar ta dom.

Bipolär sjukdom är lömsk men ju längre tiden går så lär jag mig mer om den och hur den påverkar mig. Trots mina mediciner så är topparna och dalarna fortfarande större än hos psykiskt friska människor och jag får fortfarande i perioder kämpa för att klara av vardagen. Klara av saker som andra inte ens reflekterar över. När det är som värst kan det ta timmar att samla ork för att göra disken, gå ut genom ytterdörren även om det bara handlar om att hämta posten, plocka ihop i mitt rum eller att orka duscha. Och ibland orkar jag inte ens det trots att jag anstränger mig.

Min sjukdom är enligt WHO en av världens tio mest handikappande sjukdomar och jag hoppas att detta inlägg och dessa bilder på något sätt kan få fler att förstå. Eller att åtminstone vilja förstå. För jag vet att det låter sjukt att ringa till jobbet och säga att man inte kommer för att man inte tar sig upp ur sängen. Nio av tio får ljuga för sin arbetsgivare om diverse fysiska sjukdomar för att man annars anses vara lat och oengagerad och en del får till och med sparken.

Här är verkligheten gott folk. Och så här mycket kan den berömda masken ljuga.

Det bästa med att komma hem

Jobbat från halv åtta till tre idag. Har varit en rolig dag men som sagt så har jag inte riktigt samma energi som tidigare. Saker (känslor) börjar pracka på vilket i och för sig är helt väntat. Är iallafall jätteglad att jag tog mig till jobbet trots att en del av mig vill ligga begravd under täcket tills allt jobbigt är över. Det gör mig lite stolt!

Bästa med att komma hem efter en lång dag är att få gosa med min älskade parvel. Han är den enda som oavsett vad kan få mig att bli glad.


Puss, hjärtat.

tisdag 10 november 2015

Där kom smällen

Har ju berättat för er ett flertal gånger de senaste månaderna att jag innerst inne mår jättedåligt (förutom en sväng med hypomani men då hade jag ju fortfarande PTSD:n i samma veva). Jag har bara tryckt bort det så länge jag orkat för att hålla motivation och ork uppe, för att kunna leva normalt så länge som möjligt.

Nu är dagen kommen när jag inte orkar stå emot längre utan måste släppa på masken jag burit. Gråtit ur mig för första gången på väldigt länge, bävar mig och har ångest för att jobba trots att jag älskar mitt arbete och är allmänt nedstämd och avstängd på samma gång.
Kommer förmodligen att fortsätta i en nedåtgående spiral tills att rättegången är över, och kanske även ett tag efter det. Pendlar mellan att känna att allt raseras igen till att vara helt likgiltig.
Vanligtvis kommer dessa smällar som en blixt från klar himmel men denna gång har allt det onda smugit sig på riktigt sakta, antagligen för att jag har ett datum på det. Jag känner mig lite mer beredd men det är samtidigt inte mindre jobbigt för det.

Då vet ni vad det handlar om de dagar när det ekar tomt här. Kommer berätta mer när rättegången är över. Väljer att inte berätta när den är för att inte locka till mig eventuella åhörare som jag inte vill ska vara där.

Vet att ni förstår. <3

lördag 7 november 2015

Make-up brushes

Jag har berättat för er förut att jag inte alls varit särskilt intresserad av skönhetsprodukter och smink. Krämer och grejer är fortfarande lite tråkigt tycker jag men sminkintresset har faktiskt väckts lite grann. Igår fick jag hem mina nya sminkborstar jag beställde från Fyndiq som hade galen rea i veckan. Dessa sju penslar ("DET HETER BORSTAR" skulle lillasyster säga, säger alltid penslar, haha) och det fina etuiet de låg i kostade mig bara runt 169 kronor. Ordinariepriset låg på 499 kronor så jag är supernöjd. Klickade även hem en sån där rosa puff (minns inte vad den kallas) som typ alla använder nu för tiden, till en summa på 29 kronor. Vadå kap!

Nu går funderingarna kring vad jag ska köpa för mascara och foundation. Jag har tidigare använt Isadoras Build-up Mascara men den vill gärna smula efter några timmar. Provat Maybellines Rocket Volume Mascara också men den är nästan tvärtom, väldigt klibbig och fransarna kletas gärna ihop. Vad använder ni för mascara och foundation? Berätta och/eller ge mig tips!

torsdag 5 november 2015

Throwback

Har haft en riktig segdag idag. Legat i sängen med mens- och huvudvärk framför Paradise Hotel, slötittat lite på Karjala Cup och tagit en promenad med mamma och Bosse. Mamma råkade ramla och hamnade på marken och en bil stannade och vart orolig att det var nåt allvarligt, haha!

Nu ska jag ta nattmedicinen och bege mig till sängs igen. Hoppas på en piggare dag imorgon.

En liten throwback till sommarvärmen.

onsdag 4 november 2015

Nya tjugan

På väg till jobbet i detta nu. Ska med en brukare till doktorn bara så slutar rätt tidigt. Sen har jag bara två timmar på LA kvar denna vecka innan jag blir ledig igen.

Gjorde mig förresten av med pappas nya tjuga precis, tynger! Känns verkligen som att handla med Monopol-pengar, haha.


Trevlig onsdag på er!

måndag 2 november 2015

VS & Marc Jacobs

Kom hem från kryssningen i förmiddags med minus på sömnkontot och frukost bestående av Toffifee. Ätit mig sååå trött på godis nu, haha. Kryssningen var toppenbra iallafall. Haft lite kvalitetstid med storasystrarna, ätit buffé (frukosten var underbar!), gått igenom hela Taxfreen typ fyra gånger, handlat hem godis och annat billigt som man inte kunde hålla fingrarna ifrån. Åkte med Viking Grace som var toppenbra tycker jag. Modernt och fräscht, hade jag åkt på partykryssning hade jag nog bott på dansgolvet som var enormt och stämningsfullt men nöjde mig med en favoritdrink (Strawberry Daiquiri så klart) innan läggdags.

Förutom ätbara saker så var jag in på Victorias Secret och handlade. Hur många båtar har den butiken? Köpte en större necessär så jag får plats med alla linsgrejer, skönhetsprodukter och sminkprylar. Jättenöjd!

Halsbandet från Marc Jacobs fick jag hem förra veckan. Det var en slags belöning för hur hårt jag jobbat och kommit tillbaka efter depressionen, då får man unna sig något fint tycker jag och jag känner mig verkligen värd det :-)

Första novemberveckan